Sjätte söndagen
efter Trefaldighet, den 23 juli 2017, Tjureda kyrka, Gårdsby kyrka, Växjö Stift
Lukas 9.51–62
Jag skall bara...
Livet som en halvmesyr eller som en total satsning
på det bästa.
i.
Det finns
två motiv dolda i texten. ”När tiden var inne för hans upptagande vände han
sitt ansikte mot Jerusalem” (”vände Jesus sina steg mot Jerusalem” vers 51, Nya
Testamentet 1981). Här är en parallell till Elias himmelsfärd (Andra Kungaboken
2). Men Jesus räknar här in en något annorlunda resa: Det är en resa som
innefattar lidande och död, uppståndelse och himmelsfärd. Det är det andra
motivet. Det första träder också fram och det är en uppgörelse med Elia. ”Att
tas upp”, det är en slags himmelsfärd. Jakob och Johannes var så upprörda över
att de inte var välkomna att stanna över i den samariska byn att de ville kalla
ned eld från himlen för att förgöra människorna där – precis som Elia hade
gjort över sina fiender. Han hade ju låtit döda alla Baals profeter med svärd, och
de var antingen 450 eller 850 stycken (Första Kungaboken 18 och 19).
Jesus tillrättavisar sina lärjungar och de tar en annan väg via en annan
by. ”En annan väg” är just det som antyds i första motivet. Denna vindlande
väg, denna omständliga väg visar sig vara en väg bort från våldet, ja allt vad
våld heter. En ny era börjar. Elia, förebild på flera sätt, tillhör dock den
gamla eran, våldets era, öga för öga, tand för tand – eran.
Trots denna icke-våldets radikalitet finns det tillräckligt i det som Jesus
säger ändå som upprör, rör om och berör. Fortsättningen är ett bevis på det.
ii.
Du måste
göra upp en kostnadskalkyl. Boendet är en slags grundsten i människans tillvaro
men Jesus säger här att ”rävarna har kulor (lyor) och fåglarna har nästen (bon),
men Människosonen har inget ställe där han kan vila sitt huvud” (vers 58). Alltså,
det kostar. Uppsala Ärkestift har som tema på sitt präst och diakonmöte som
tema: Allt är nåd. Denna ”sola gratia” är en central trossats som vi ständigt
måste återkomma till. Men det är en trossats som lätt kan missbrukas. Enligt Jesus
kan den inte bli till något intet förpliktande; det får inte bli ett kravlöst
evangelium, det får inte bli ”billig nåd” (som Dietrich Bonhoeffer sagt). ”Allt
är nåd”, ja, ytterst är det så, ja, men
det kostar...
iii.
Här finns
också två lojalitetskonflikter. Den första handlar om att det är viktigare att
förkunna Guds Rike än att begrava sin far.
Här finns minst tre aspekter att tänka på.
Faderskap kan vara problematiska och har genom historien ifrågasatts
särskilt därför att dessa ofta har skymt moderskap.
Vördnaden för (dyrkan av) förfäderna kan lägga stor börda och många krav på
de efterlevande.
Josef, Jesu fader, är kraftigt nedtonad i evangelierna, kanske inte enbart
för att Jesus ständigt och jämt kallar Gud för sin Fader.
Jesus säger rakt ut: ”Låt de döda begrava sina döda, men gå själv och
förkunna Guds Rike” (vers 60).
iv.
Den andra
lojalitetskonflikten handlar om oförmågan att ta radikal ställning och den
ödesdigra blicken tillbaka.
Man kan gärna jämföra med Lots hustru som blev en saltstod när hon vände
sig om. De flydde från sin stad som skulle förintas och Herrens ängel hade
varnat för att någonsin längtansfullt se sig om och med blicken längta tillbaka
(Första Moseboken 19.15 – 30, särskilt verserna 17 och 26).
Orden i texten vittnar om något mer än att bara ge en kram och sedan ge sig
iväg. De antyder även ansvaret för dem därhemma. Det är inte bara att sticka
iväg. De måste klara sig ekonomiskt. De måste vara trygga. Om jag inte är där
måste jag först säkra att andra går in i mitt ställe, och att det är folk som jag
kan lita på (se grekiskans épitréfo som syftar på underhåll och skötsel, vers
61).
Trots alla förbehåll som man kan ha, är inte saken ändå ganska logisk: den
som satsar på något nytt måste göra det helhjärtat, annars blir det inget.
Orden är klassiska, eller hur, ”den som ser sig om när han har satt sin hand
till plogen, han passar inte för Guds rike” (vers 62).
v.
Endast
det bästa är gott nog...
Invändningarna mot de föregående tre punkterna kan vara många. De innehåller
en radikalitet som upprör, rör om och berör.
Men det intressanta är att en sådan radikal efterföljelse som handlar om
Jesus Kristus och gudsriket på sikt inte alls leder till att familjelivet och
de närmaste ratas eller bortses från. Tvärtom. En radikal efterföljelse innebär
att man kommer tillbaka till familjen igen.
Den romersk katolska kyrkan i Afrika dominerar i många länder söder om
Sahara. Bara i Nigeria finns det mer än 30 miljoner katoliker. Vid deras
Afrikasynod i Rom har familjen betonats starkt och där har även familjen
framhållits som en bild eller prototyp för kyrkan.
Man kan också betrakta Jesu egen familj. Maria, Jesu moder, kommer snart i
centrum som ingen annan man eller kvinna i hela kyrkan; brodern Jakob (men det
finns många Jakob i Bibeln) var förmodligen helt blockerad av Jesu ord och
handlingar under dennes ”ministry” på jorden, men blev senare den första
kristna församlingens ledare i Jerusalem.
Dagens evangelium ställer dock krav som vi sett. De tre aspiranterna till
lärjungaskap har följande att tänka på, att göra en kostnadskalkyl liksom den
som satt med det ofrånkomliga kravet ge upp det invanda hemmets bekvämligheter
eller att göra upp med den lojalitetskonflikt som bestod i att se sig näst
intill oumbärlig därhemma.
Frågan går till dig: Har du modet att spegla dig själv i dessa tre
aspiranter? För du är också kallad av Gud för tjänst: Svenska Kyrkan behöver
fler som bejakar kallelsen till präst och diakon, samt kyrkomusiker. Många
andra sätt finns att tjäna på.
På ett nästan övertydligt sätt ställs vi inför det faktum att för väldigt
många anständiga, duktiga och hedervärda människor ”är de viktigaste valen i
livet inte mellan det goda och det onda (för vad det valet är, är ofta alltför
uppenbart), utan mellan det som är bra och det som är bäst”.
Ofta blir det just, ”men jag skall bara...”
Ära
vare Fadern och Sonen och Den Helige Ande. Nu och alltid och i evigheters
evighet. Amen.
No comments:
Post a Comment