FYRA PREDIKNINGAR SOMMAREN 2017 1 (4)

Fjärde söndagen efter Trefaldighet, den 9 juli 2017, Söraby kyrka, Växjö Stift

Lukas 6.36-42

När såg du senast dig själv i spegeln?

Man kan göra det på olika sätt och syftet kan vara olika, men vad ser du?

        i.            Enligt vers 37 säger Jesus, ”döm inte så skall ni inte bli dömda”. Detta är ett ord som ofta missuppfattats totalt, bl.a. i vår egen kyrka de senaste 50 åren.

Det är som om ingen dom fanns, ingen lag att ta hänsyn till. Men att lagen finns kvar även i en evangelisk kyrka är uppenbart genom följande fyra exempel.

a)      I dagens första kollektbön står det: ”Du nådens Gud, som kan dömma och upprätta människor...”

b)      Dagens gammaltestamentliga läsning lyder: ”Jag skall dömma er israeliter, var och en efter hans gärningar, säger Herren Gud.” (Hesekiel 18.30)

c)      I Bergspredikan hade Jesus följande att säga om lagen och profeterna: ”Jag har inte kommit för att upphäva utan för att uppfylla.” (Matteus 5.17)

d)     Tio Guds Bud ingår fortfarande i konfirmandundervisningen som ett avgörande viktiga riktmärken i livet. (2 Mosebok 20.1-17)

Jesu ord här handlar inte om att lagen inte skulle behövas utan om vems lag det är och vem som har uppgiften att döma. Vi människor tar ofta på oss den uppgiften som en personlig sak och vi gör det typiskt nog innan vi har sett oss själva i spegeln.

      ii.            Det Jesus säger här är inte tidsbundet, inte bundet till en viss kultur eller ett visst folk, det är allmängiltigt, universellt.

Hela denna text (dagens evangelium Lukas 6.36-42) återfinns i Bergspredikan i Matteus 5 – 7, utom sista delen av vers 37 och vers 38, som lyder: ”Frikänn, så skall ni bli frikända. Ge så skall ni få. Ett gott mått, packat, skakat och rågat skall ni få i er mantel. Med det mått som ni mäter med skall det mätas upp åt er”.

Vi utelämnar texten om flisan och bjälken (flisan i din broders öga och bjälken i ditt eget) den här gången.

Låt oss istället titta närmare på verserna 37 och 38.

    iii.            ”Ett gott mått, packat, skakat och rågat skall ni få i er mantel” (vers 38)

Den som ger, är generös, kommer att få tillbaka, det är bara så, även om det dröjer.

Med den tidens klädedräkt var det möjligt att ta emot och bära med sig gåvor, t.ex. ätbara grödor. Men utrymmet var begränsat. Det gick att göra en fåll i manteln över bältet och där lägga något.

Denna gåva, förpackning, var alltså begränsad av praktiska skäl men omgärdad av en god portion kärlek.

Vi har förmodligen varit med om något liknande. Studenten, innan studiemedlens tid, fick av sin moster ett månatligt bidrag, för sitt uppehälle. Detta bidrag var inte så stort men betydde mycket genom sin regelbundenhet.

En konfirmandgrupp från Kalmar blir mottagna av församlingen i Vordingborg, Danmark. Konfirmanderna fick bo i olika hem. Dessutom, vid den dagslånga utflykten hade varje familj skickat med smørrebrød så att det räckte till lunch. Tala om en begränsad gåva men som var väl avmätt och gjorde dagen njutbar, begränsad men omgärdad av en god portion kärlek!

    iv.            ”Frikänn, så skall ni bli frikända” (vers 37).

Frihet är den kristna trons signum, kännetecken, kännemärke. Istället för att misstänkliggöra människor måste vi tro väl om dem.

Engelskan skiljer här på ”freedom” och ”liberty”, det senare rör den yttre friheten, nog så viktig, den förra rör sig på djupet, att kunna handla, tala och tänka fritt. Ett annat uttryck som borde vara typiskt för en kristen är att ge människor ”the benefit of the doubt”, som kan jämföras med att man i alla tveksamma fall hellre är beredd att fria än fälla.

Är vi så generösa så att vi klarar detta?

Till friheten i sann mening hör också modet att ta risker...

      v.            Hycklare varnas vi för att lätt kunna bli.

Hyckleri = hypocrisy (engelska) = hypokrítès (grekiska, Nya Testamentet); ordets betydelse har glidit från att betyda en uttolkare, som lägger ut texten, en som överdriver, som ger sken av att vara någon som han inte är, till att vara en slags lögnare.

Det är vad vi blir om vi har vänt på livet så att vi dömer ut andra men inte oss själva, för vi gör oss inte omaket att se oss själva i spegeln.

Men det får heller inte bli som med västgöten som inför ett kungligt besök på hembygdsgården var mest brydd över att inte veta hur denna kunglighet skulle tilltalas (fina titlar, ers höghet, etc.). Så han valde att istället ligga så lågt som möjligt:

”Ja det är ju trevligt att ha han prinsen här ibland oss, han är välkommen, men det kan jag säga, det är inte mycket att komma till. Vi här i bygden är inget värda, vi bokstavligen krälar i stoftet.....”

Kungligheten förstod förmodligen ingenting av detta, blev mest konfunderad. Det bör dock sägas att detta att ligga så lågt, att klassa ner sig själv så lågt som möjligt, inte nödvändigtvis är ett uttryck  för någon slags ödmjukhet. Inte alls... självkänslan kunde fortfarande vara hög, vad det gällde var att komma ur en knipa.

Allvaret griper åter tag i oss. Vi får inte bli en from klick som mest talar om hur vi skall göra andra till bättre människor.

Det bästa botemedlet mot detta är att ta fram en spegel och se sig själv i den – en god stund.

Ära vare Fadern och Sonen och den Helige Ande.

Nu och alltid och i evigheters evigheter. Amen