SNÖFALL OCH INTERNET

Snöfall och internet
Från ett sydperspektiv (Kapstaden) undrar jag hur relationen är mellan det ständiga snöfallet och internet.
Min bror Lars i Örebro säger att det har varit minusgrader sedan mitten av december och snö några dagar senare utan avbrott. SMHIs snökarta visar att det inte har varit så mycket snö på många år, i varje fall inte i södra Sverige. Västergötland, öster om Vänern verkar nu ha över en halv meter.
Jag kan tänka mig att snön verkar på två sätt. De som är sportiga (som sonen David som skall åka Vasaloppet i år) och många barn dras utåt till snön och gör något med den.
De som inte är sportiga kanske hellre stannar inomhus. Äldre kommer definitivt att göra det för de fasar för att ramla och bryta något, eller bara för att slå sig.
En annan skiljegräns nu torde stad och landsbygd utgöra. På landet blir skönheten så påtaglig, men även i stan så länge det är nysnö. Två parkerade cyklar kan bli ett konstverk. De som är villaägare vet vad snöskottning är. Men framför allt i storstaden blir snön så småningom ett stort problem. Den är i vägen, den blir till farliga isvalkar, den blir smutsig.
Ändå kan jag tänka mig att snön denna gång för många har blivit till en stor glädje. Mitt i vintern blir det intressantare att vara utomhus och snön väcker liv i lek och skoj. Det faktum att intresset för Vasaloppet verkar vara större än på länge säger också något om loppet som en social rörelse, med historiska rötter.
Vi skall kanske t o m förlåta Gustav Vasa för att han inte beslagtog klostren för att rädda den rena evangeliska läran utan för att klostren helt enkelt hade ekonomiska tillgångar. Under en längre tid ville ha faktiskt ha de nu mera fattiga klostren kvar (åtminstone till någon gång på 1540-talet).
De som inte lockas ut för att göra saker i snön, vad gör de? Många kanske sitter längre vid datorn än vanligt. De lockas istället in i en virtuell verklighet, som är fascinerande, men som också är med om att skapa ett asocialt beteende. Här vill jag genast göra en distinktion (och jag lämnar den här gången helt ut det missbruk av internet som upptar en stor del av de megabytes som används i världen) mellan två saker.
Det är en sak att surfa på nätet och sen skumma av lite information som kan kittla sinnet lite grann, en helt annan att ta ut kvalitativa texter (naturligtvis även bilder och video för den som är inne på det) och läsa dem, antingen på skärmen eller på papper.
Det senare sättet att använda internet har revolutionerat tillvaron för många, och för den beslutsamme och proaktive kan nya och bättre världar öppna sig.
Trots att internet alltså är en sådan tillgång finns anledning att också uttala en varning, särskilt om det är sant att sittandet vid datorn är med att skapa ett asocialt beteende.
Vad vi behöver är en motbild till datorn. Vi behöver göra det som inte går att göra via datorn. T. ex. Följande: vi behöver intensifiera föreningslivet, öka antalet fester, bjuda in varandra, även dem som aldrig bjuder tillbaka, vi behöver gå i kyrkan för att få ett tröstens ord men också inte minst för att träffas och umgås före, under och efter gudstjänsten. Vi måste lära oss igen, att leva utan internet och bredband i timmar, kanske dagar och bara umgås och också för att läsa texter på det gamla oefterhärmliga viset i form av en väl inbunden bok.
Jag tror det var bra att snön kom. En del har faktiskt suttit mindre vid datorn för det. Det tror jag är bra. Sverige är väl mest datortätt i världen nära nog. I Afrika kan man ha anledning att ibland säga motsatsen, men den sociala dimensionen på allt som sker här är en förblivande välsignelse i det fördolda.