Demokratin kommer till sin rätt

Demokratin kommer till sin rätt

Det stora mötet i Johannesburg den 1 – 2 november om demokratins framtid och om behovet att bilda ett nytt politiskt parti är en historisk händelse av rang. Vad det leder till är dock svårt att säga. En stabil politisk toleranskultur måste etableras för att demokratin skall ha en framtid i Sydafrika. De första dagarna av november 2008 är historiska och det är lätt att se en linje från Sydafrika till valet i USA: kan vi för första gången lämna rasfördomar både i väst och syd bakom oss?

På grund av många resenärer som hade svårt att ordna eller ha råd med övernattning hölls det stora mötet i Sandton, Johannesburg enbart under lördagen och söndagen. Detta ’South African national convention’ attraherade ca 6000 deltagare från hela landet med högst varierande bakgrund. Frågan är vad dessa dagar kommer att leda till? Min bedömning är att det var historiska dagar. Man kan kanske säga att Sydafrikas demokrati först nu har mognat till, ’has come of age’.

Barney Pityana, som jag nämnde om i förra brevet, var en av huvudtalarna. Han menade bl a att direkta val till president måste införas och att partierna (partiet) med represenationsval nu har alldeles för stor makt. Pityana nämnde också att ANC hade ändrats till sin karaktär. Den tolerans som Mandela hade stått för hade på senare tid bytts ut mot en kultur av intolerans. Han sade vidare att han tidigare inte varit medlem i något parti, men var och en som har följt hans karriär vet att han en lång tid stått ANC mycket nära i varje fall. Hans rötter i Black Consciousness rörelsen har säkert bidragit till hans självständiga hållning. Nu är han öppen för att gå in i det nya parti som med all sannolikhet kommer att bildas som ett resultat av helgens sammankomst. Detta kommer att ske i Bloemfontein den 16 december, boernas gamla förbundsdag (efter ett slag mot zuluerna år 1838 lovade boerna att ingå ett förbund med Gud) som numera är dagen för försoning.

Stämningen var på toppen under detta möte. Behovet att uttrycka sig var stort. Alla kände sig välkomna utom möjligen ANC anhängare. ANC hade ingen representant där men de flesta oppositionspartierna var där och fick även tillfälle att hålla sina tal.

Om nu detta ’convention’ innebar en kursändring i nationens liv framför allt vad gäller demokratin i vidare mening så är det i skrivande stund omöjligt att veta vart denna kursändring leder. Vi får vänta åtminstone till nästa val i april/maj 2009 innan något slags besked om det kan komma.

Vad som måste prisas är den nya öppenhet som nu manifesteras och som sprider sig genom nationen. Detta behöver vi för att kunna åstadkomma den förändring eller transformering som alla väntar på. Samtidigt finns med rätta en rad farhågor. Två sådana skall nämnas.

Först måste sägas att det inte går att bygga ett nytt parti på bitterhet och ilska över hur det varit i det gamla partiet. Det är ett faktum att mycket av retoriken handlar om hur dåliga ANC har blivit och hur skönt det är att komma ur deras grepp. Något mer substantiellt måste sägas och ett handlingsprogram måste dras upp.

För det andra så måste alla parter utveckla och utöva en demokratisk tolerans. Alltför många gånger har vi nu hört att både någon inom COSATU (ungefär LO) och inom ANCs ungdomsförbund har sagt att de var beredda att ’döda för Zuma’. Men så sent som under helgen har en prominent ANC ledare i KwaZuluNatal, Senzo Mchunu sagt att folk som övergett ANC och har gått över till den nya rörelsen inte kommer att tillåtas att visa sig i provinsen. Det är den typen av intolerans som det finns anledning att känna oro för. Mycket tyder på att på det mer lokala planet så kommer just detta att ske. Många kommer där inte att våga säga vad de tycker eftersom de kan få plikta med sina liv. Inte minst på denna punkt kommer Jacob Zuma att bli tvungen att bekänna färg. Kommer han att ha förmågan och viljan att stävja sådana yttringar av ’hate speech’? Hans värde som ledare kommer inte minst att vara förknippad med hans hållning i denna fråga.

The Sunday Independent, en sydafrikansk tidning, påstår att denna ’convention’ varit historisk. Det är första gången som framstående ledare ur det största partiet, ANC, brutit sig ur och som börjar med, inte att bilda ett nytt parti, utan ett nationellt möte om demokrati och hur den nya konstitutionen skall tolkas. Det är också första gången som ett nytt parti är på väg att bildas som potentiellt har en realistisk möjlighet att utmana ANC, som nu är nära en absolut majoritet (67%).

Ytterligare en sak är värd att notera. Många har det senaste året återigen tycks sig se bara elände i den afrikanska politiska geografin. Antalet konflikhärdar är många och korruptionen utbredd. Kriser i Kenya och Zimbabwe talar sitt språk. Men mellan den 1 och 4 november är det på väg att hända saker som talar ett helt annat språk. Sydafrika visar att demokrati är den livsluft som gäller och inget annat. Det är högt i tak och det är en ofta praktiserad mänsklig rättighet att fritt uttrycka sin åsikt. Samtidigt går USA till val och kommer med all sannolikhet att välja en man som bl a har sina rötter i Kenya.

Vi står inför förändringar som innebär en uppgörelse med gamla schabloner och födomar: att Afrika inte har någon demokrati och att ras skulle vara en legitim skiljegräns i mänsklig, kulturell, social och politisk mening. Om det som påbörjats denna långhelg lyckas kommer vi alla att få del av ett historiskt skeende där dessa synsätt blir något som vi lämnar bakom oss för gott.