En biskop som kan lyssna

En biskop som kan lyssna
Tidigare i veckan hade vi besök av biskopen i Skara stift, Erik Aurelius och hans hustru, Eva Haettner Aurelius. Skara är faktiskt min hemstad, men detta var första gången som vi träffades på riktigt.

Han kallades för några år sedan tillbaka till Sverige för att bli biskop efter att ha varit professor i Gamla Testamentet vid universtitetet i Göttingen i Tyskland i sju år. Hon är professor i litteraturvetenskap vid Lunds universitet. Det var ett sant nöje att få introducera dem till vårt universitet, UWC.

Detta är en oerhört hektisk tid på året. Läsåret har just börjat och på grund av förseningar hade ännu inte alla studenter hunnit registrera sig. Jag undrade hur vi skulle kunna ta hand om våra gäster på ett bra sätt. Men vi behövde inte oroa oss. Deras genuina nyfikenhet och stora intresse gjorde det enkelt och trevligt att ha dem som våra gäster – och vi hade fått ta emot, utan att veta det, en biskop som kan konsten att lyssna.

Den första kvällen hade vi en lång diskussion vid middagsbordet. Vi hann med många olika ämnen. Det var inte en artig konversation för konversationens skull. Vad som verkade imponera var den politiska situationen i Sydafrika: trots pinsamma tillkortakommanden vad gäller vissa ledare, så var det nya politiska partiet Cope ett hopp som öppnade för större demokratiska valmöjligheter. Svårare var det att se vart kyrkorna var på väg, inklusive den Evangelisk Lutherska kyrkan i södra Afrika. Paret Aurelius hade just kommit från en biskopsvigning i Durban i sydöstra stiftet. Den nye biskopen heter Buthelezi. Som så ofta så fälldes kommentarer som: det är tråkigt att kyrkorna inte är mer ekumeniska, för de kunde verkligen spela en viktig roll när det gäller den nödvändiga förändringen (transformation) i Sydafrika.

På tisdagen var biskop Aurelius inbjuden att hålla ett föredrag på vårt seminarium på institutionen för religion och teologi på University of the Western Cape; det handlade om Gamla Testamentet och den kristna förkunnelsen. En hel del folk kom, särskilt forskarstudenter. Aurelius betonade t ex att Gamla Testamentet var de första kristnas bibel, och det var där som Gud talade till dem som den ende, sanne guden. Samtidigt hade de kristna ett nytt sätt att se på Gamla Testamentet: de gjorde det utifrån Jesus Kristus, Messias som skulle komma. Aurelius visade emellertid också att det inte bara var det Nya Testamentet som var kriteriet på hur Gamla Testamentet skulle tolkas. Gamla Testamentet talade också till det Nya Testamentet och till evangeliet direkt (som exempel nämndes Jesaja 9).

Fördraget var tillräckligt kort för att möjliggöra en diskussion som blev ungefär lika lång som föredraget. Ämnet gav anledning till en fruktbar brottning med ämnet; som exempel kan nämnas att flera av professorerna och studenterna tillhör den reformerta traditionen och de konfronterades nu med en luthersk tolkning av Gamla Testamentet. Den som är insatt i förhållandena vet att här finns en hel del olösta konflikter mellan dessa två teologiska traditioner. Biskopen, som höll ett högst givande föredrag, visade sig också vara en person som även här kunde konsten att lyssna.

Senare samma dag hade jag bjudit in paret Aurelius till mitt eget forskarseminarium om liturgisk teologi. Jag tänkte det borde vara intressant för studenterna att höra en biskop från Svenska Kyrkan säga något om vår gudstjänstförnyelse, men diskussionen vände åt andra hållet. Studenterna var alltför ivriga att berätta om kyrkolivet i Afrika och efter att ha lyssnat ett tag svarade biskopen med ungefär följande: jag hör vad ni säger och ni representerar en stor spännvidd, från sång och dans i afrikansk tappning och kanske karismatiska yttringar till en mer strikt liturgisk form med rötterna i Jesu sista måltid här på jorden. Detta verkar vara exakt vad vi upplevde vid biskopsvigningen i Durban i söndags, under sex timmar upplevde vi allt detta i en och samma gudstjänst.

Så biskop Aurelius bidrog med viktiga synpunkter vad gäller Gamla Testamentet och den kristna förkunnelsen, men hade också klart för sig vidden i den just hållna vigningsgudstjänsten i Durban. Men minst lika viktigt, vi har just haft besök av en biskop som kan konsten att lyssna.