Scenförändring: Motlanthe vald till president

Scenförändring: Motlanthe inger förtroende

Först hade jag tänkt översätta det brev jag skrev på engelska i förrgår men det har hänt för mycket för att det skall vara meningsfullt. Kgalema Motlanthe är vald till president för Sydafrika och han inger förtroende. Visst har han varit med i ledningen för ANC, som generalsekreterare och tidigare under apartheidtiden var han ledare inom gruvfacket. Men trots detta var han okänd för flertalet sydafrikaner och prosten i katedralen i morse uttalade hans namn fel.

Vad är det som har hänt? Det liknar den gamla stillbildsprojektorn: i förrgår var bilden suddig, men igår kväll hade linsen vridits och bilden var ganska tydlig. Vad som var allvarligt för demokratin var att makten sedan i december ifjol legat i partiets händer och regeringen har varit förlamad, d.v.s. ANC presidenten Zuma har varit den som bestämt och landets president Mbeki har högst motvilligt utfört det som partiet beslutat om.

Det var inte roligt att veta att landets öde låg i händerna på partistyrelsen som också högst motvilligt och nonchalant meddelade sig med yttervärlden. Motlanthe är vice-president i ANC och valdes igår till landets president till nästa val som är ungefär om sju månader.

Det är naturligtvis för tidigt att egentligen säga något över huvud taget, ändå är det fråga om en tydlig scenförändring. Motlanthe är erfaren, är något av en kompromisskandidat och har god kontakt med båda lägren inom partiet. Hans inträdestal i parlamentet ingav mycket stort förtroende och samtidigt som han sa att ingenting skulle ändras (detta för att lugna marknaden naturligtvis) så kunde man skönja att vissa förändringar kan vara på gång. Det vi satt oss för att genomföra skall göras i ökad takt, sade han. Det fanns också tydliga hänvisningar till att regeringen kan göra mer direkt för arbetslösheten och för de allra fattigaste.

Ceremonierna i parlamentet och i presidentpalatset Tuynhuys (allt i Kapstaden) var riktigt högtidliga och de leddes av en av de högsta domarna, Pius Langa. Ändå hände något för Sydafrika så typiskt – stelheten vill aldrig riktigt infinna sig – när President Motlanthe hade svurit eden och också sagt ”so help me God” så tänkte han gå och sätta sig, så domaren fick lov att säga bredvid protokollet, ”stå du kvar en stund till”, och alla log.

Det kanske mest intressanta och viktiga så här långt lär nog ändå vara det faktum att en ny regering utnämnts och ungefär hälften av ministrarna är utbytta. Till nästan allas outsägliga glädje får nu den minister stryka på foten som Mbeki vägrat att avskeda trots sin katastrofala insats: hälsominister Manto Tshabalala-Msimang hamnar i presidentens arbetsgrupp och är oskadliggjord. På grund av henne har många HIV/AIDS drabbade fått gå utan bromsmediciner och Gud allena vet hur många som fått sätta livet till på grund av hennes och dåvarande president Mbekis vansinniga inställning till denna farsot. Ny hälsominister är Barbara Hogan, som anses vara som klippt och skuren för denna uppgift.

Igår kväll fick jag en pressrelease från Metodistkyrkan, som är den av de största kyrkorna i södra Afrika. Den kom från deras synod som nu hållits i Bloemfontein. Kloka saker sägs där om demokrati och rättvisa och att stora förväntningar nu ställs på den nye presidenten. Vad som kan vara värt att lägga märke till var också uppmaningen till alla politiker och ledare över huvudtaget att avhålla sig från ’hate speech’. Det sägs mycket tydligt att i den känsliga situation som Sydafrika befinner sig, i en förvandlingsprocess som kräver mycket av alla, så måste allt sådant tal som kan uppvigla folk bannlysas. Detta sades naturligtvis med anledning av uttalanden för några veckor sedan av framför allt ledaren för ANCs ungdomsrörelse, som inte alls är så ung (och som gammal ungdomspräst har jag mått särskilt dåligt av att höra sådant från ungdomshåll) Julius Malema, som bl a sagt att hans rörelse var beredd att döda för Jacob Zuma om så skulle behövas. Det var egentligen ett oerhört grovt sätt att hota alla dem som stöder demokratin och som också skulle acceptera att Zuma fortfarande kan bli fälld i domstol, om bevisföringen mot honom håller.

Det är sådant tal som har gjort mig och många andra här deprimerade och fått oss att undra vart allting är på väg. Vi vet idag att den som först av alla tillrättavisade Malema för det han hade sagt var ingen mindre än Motlanthe, den nye presidenten. Så ikväll åtminstone känns allting så mycket bättre och i god sydafrikansk anda så ger vi aldrig upp. Det finns hopp även för oss i detta land.